Kära dagbok. När jag var ute och rastade husse i morse träffade jag henne igen. Lady. The one and only. Vit som snö, välfriserad, ung och livlig. Jag bröstade såklart upp mig och försökte impa på henne, men hon bara gläfste åt mig och viftade på den där söta lilla bakdelen åt mig. Den hyndan. Om jag bara hade all utrustning intakt...
3 kommentarer:
åh, lööövtrobble! vill höra mer om ditt spännande kärleksliv, lilla milo.
klappa?
Det var mer spännande innan den där dagen som vi inte pratar om. Innan dumstruten, du vet.
Klappa? Jaa, klappa.
Go brorsan! Go brorsan!
Skicka en kommentar