onsdag 15 april 2009

helt svanslöst ogenomtänkt, ju

Kära dagbok. Kom precis hem från hundkursen. Det är jag, två labradorer och två schäfrar. Det går rätt OK. Både matte och husse lär sig snabbt, inget att skämmas för direkt. Men en sak fattar jag inte. När vi tränade med apporterna idag fick de andra hundarna mycket större apporter än jag. Hur tänker de egentligen? Borde man inte anpassa storleken på apporten efter storleken på hunden? Människor och logik, alltså...

2 kommentarer:

Kärlek sa...

mm, människologik kallas sånt för, men vet du vad det är, milo? det är ett fantasifoster.

pssst...min superpinsamma mamma säger att jag måste skriva att du är himla söt på den där bilden med alla tassar och ben och att "vit päls, svart själ" var det roligaste hon hört på länge.

Milo utan u sa...

Hej, Kärlek! Din matte verkar vara en hyvens prick må jag säga. Hälsa henne att hon måste komma och hälsa på mig en dag, och ta sig en titt på mina tassar IRL, så att säga. Slick slick!